Nu kommer min pressentation som jag inte orkade skriva igår.

Jag heter då Felicia och rider på Järfälla ryttarförening eller Säby Gård som stallet heter. Förra året gick jag över på stor häst efter mycket tjat på mamma. Jag går just nu i hoppgruppen och trivs jätte bra! För snart 4 år sen hittade jag mitt lilla hjärt, Darkella. Från början skulle jag bara ta ut henne från sin spilta ut i gången för hon som skulle sköta henne inte vågade gå in.
Hon gjorde inget mot mig och samma kväll mailade jag Sussi som har hand om skötarna och sa att jag ville bli skötare. Det dröjde några månader innan jag fick bli skötare. varje gång jag skulle sköte henne tog jag ut henne i gången och hon gick runt och ville inte låta mig röra henne med borsten. Hon försökte bita mig och sparkade efter mig.
Jag gav aldrig upp. Efter ett tag hittade jag min medryttarhäst Goman och det blev för mycket med att rida 2 gånger i veckan, vara hos Goman 2-3 dagar i veckan, hinna sköta och gå i skolan. Så jag sliuade som skötare.
Jag gick in och hälsade på Darkella nästan varje gång jag var i stallet.
Innan jag började rida stor häst skötte jag henne när jag hann, men var inte skötare. Banden mellan oss stärktes och jag litade på henne till 100%. Tillslut började hon lita på mig, men det tog 3,5 år! Nu när jag kommer till stallet gnäggar hon, låter mig borsta henne i spiltan vilket nästan ingen får och lägger sitt huvud i min famn när jag sitter i hennes spilta. När jag började rida stor häst ville jag alltid rida henne och det fick jag nästan alltid.
Det är väldigt många som säger att vi passar ihop och att hon brukar vara helt galen när dom ska göra iordning henne inför ett pass, men nu när jag var där stog hon helt lungt.

Mer om mig kanske. Jag har ridit i snart 10 år. I flera år har jag ridit i samma grupp som Emma och det var så vi lärde känna varandra (det kanske hon skrev...?). Jag hatar dressyr när det går dåligt! Jag kaan inte rida dressyr, jag vill att det ska gå så bra och jag ställer för höga krav på mig själv och hästen. Men i hoppningen går det bättre för då ställer jag inte lika mycket krav på mig själv. Jag har tävlat några gånger (bara 1 gång sen jag gick över och då kom jag 3a). När jag ska tävla väljer jag hellre svårare hästar än en häst som går perfekt, jag tävlar inte för att vinna, utan för jag vill veta lite mer vad jag ska tänka på och vad som är bra. Så helt enkelt för min egen skull och för att utvecklas i min egna ridning.

Här kommer 2 bilder på Darkella som jag hittade på Google



Hon är i mitten